Gud har intet i skolan att göra.

Jag försöker ge ett inblick i en av  de områden i samhället som försvårar jämställdhet arbete i dagens Sverige, nämligen religiösa skolor.

Jag tycker att de värderingar och åsikter som styr handlingar verkar som en identitets bildande faktor hos människor. Kunskap om demokratiska grundläggande rättsnormer som mänskliga- och barnens rättigheter är en förutsättning för att föverkliga jämstäldhet.

Ett samhälle som vill blicka framåt måste uppmärksamma och förbättra barns och ungdomars livsvillkor. Barn och ungdomar ska ges goda förutsättningar att utvecklas till harmoniska och ansvarstagande vuxna, som utgår från indvidens okränkbara  mänskliga rättigheter  då de utgör en god förutsättning för ett jämställt samhälle.

Ett jämställd  samhälle förutsätter att alla – oavsett kön, religion eller etnisk bakgrund – känner sig behövda, har möjlighet att mötas utifrån olika  förutsättningar.

Det förutsätter ett ömsesidigt ansvarstagande för deltagandet i samhällslivet samt demokratiska grundläggande rättsnormer respekterade av alla.

Religiösa skolors syn på jämställda attityder och värderingar

Det finns tecken på att samhället håller på att delas upp längs kulturella-, ras- och religions-gränser. Uppdelningen av skolorna ger en indikation på denna trend; attityderna hårdnar i takt med att intoleransen mot de avvikande ökar.

I Sverige blomstrade de islamska friskolorna på 90-talet. Erfarenheten visar att sådana skolor utgör grogrund för fanatism, ojämlikhet mellan könen, splittring och spridande av hat.

en del avslöjande rapporter kommit fram bland annat om de religiösa friskolornas bristande objektivitet i undervisningen. Förvisso kan det finnas fog för friskolor där det finns en betoning på vissa anlag hos barnen vad gäller musik, matematik, sport (t.o.m.) mm. Men INTE när det gäller religion, politik eller värderingsfrågor.

Vad gör dessa skolor med jämställdhet?

Finns det en muslimsk matematik? En kristen geografi? En judisk grammatik?

 

Alla religioner delar in människorna i troende och icke troende, de som tror på en vis religion och de som inte gör det.  Det finns ingen religion i välden som propagerar för demokrati som styresform, utan en teokratisk diktatur som säger i sitt budskap att människor skall lyda guds lagar även om de inte förstår varför. Jag anser att religiösa friskolor oavsett trosuppfattning i stadgarna inte kan uppfylla de krav som ställs i skollagen när det gäller jämställdhet, saklighet, allsidighet och utvecklandet av kritiskt tänkande hos barnen. Orsaken till detta är religionens auktoritära natur och mansteologi i alla stora religioner.

I vissa av de religiösa skolorna, särskilt i de islamska, hindras barnen från att lära sig spela instrument och simma. Pojkar och flickor hålls åtskilda och flickorna tvingas bära slöja. Skolorna får barnen att förlora sin självkänsla. De känner sig utpekade och annorlunda.

Det är ett brott att hindra barn från att njuta sina sociala och medborgerliga rättigheter såsom utbildning. Barn är inte sina föräldrars ägodelar. De är fullvärdiga samhällsmedlemmar med vissa rättigheter som samhället är skyldigt att skydda.

Ett barn som är isolerat och utpekat, som inte förstår varför han/hon inte får bada eller beblanda sig hur som helst med sina klasskompisar lever ett hemskt liv som han/hon dessutom inte kan ändra på.

Ett barns utbildning måste öppna dörrar mot vidare horisonter än den begränsade världssyn som alla barn har med sig hemifrån. Flick- och pojkskolor och religiösa skolor kan inte ge barnen en god grund att stå på för att senare i livet kunna fatta egna beslut. Religionen bör vara de vuxnas angelägenhet och hållas till hemmet. Barnen ska inte prackas på någon religion förrän de är stora nog att bestämma själva.

De religiösa skolorna finns där inte för att lära ut respekt för andra religioner än den egna. De finns där för att förstärka de egna doktrinerna. Men vad för sorts kultur föds när en skola hävdar att det bara finns en enda sann lära?

Ett är då säkert, en sådan attityd drar konflikten mellan utbildning och religion till sin spets. Det är inte acceptabelt att tvinga på barn ideologier i en tid och i ett land där sekulariseringen är genomgripande och där de flesta har lämnat religionen bakom sig.

Sveriges statsmakt försvarar hellre förtryckande traditioner i mångkulturens namn än kvinnor och barns rättigheter. Religiösa friskolor producerar och ger näring åt hedersvåld. Skyddade boenden och utbildningspaket löser inte problemen. Och regeringens egen utredare bortser från hederskultur.

Dessa är en del frågor som kommer att diskuteras i syfte att skapa medvetenhet om de normer som styr jämställdhetstänkandet.

Religiösa skolor hör inte hemma i ett upplyst sekulärt samhälle. Vill föräldrarna fostra sina barn enligt den religion de bekänner sig till är de fria att göra detta på barnens fritid inom ramen för sina samfund och organisationer. Skolans uppgift ska vara att fostra självständiga, kritiskt tänkande individer.

Har detta med föräldrars rätt att uppfostra sina barn att göra?

Är religiösa skolors vara eller icke vara en fråga om demokrati?

Sju av Göteborgs 26 friskolor har en religiös inriktning. Fyra är kristna, en är judisk och två är muslimska.

Den slutsats som måste dras av detta är att friskolor som när det gäller att anta, behandla eller undervisa elever bygger sina beslut på elevernas etniska, religiösa eller kulturella härstamning kommer i direkt konflikt med grundlagen. Om vi tar grundlagen på allvar, kan vi inte acceptera skolor som har en religiöst, etniskt, könsmässig eller annan på sådana grunder diskriminerande praktik när det gäller antagning av elever, behandlingen av elever eller innehållet i undervisning.