Frågan om religiösa friskolor har aktualiserats på senaste tiden. Olika politiska partier som är mot eller för religiösa friskolor argumenterar utifrån sina politiska intressen och ståndpunkter. Förespråkarna för religiösa friskolor motiverar sina ståndpunkter oftast med referering till den enskilda individens rätt att välja och utöva sin religionsfrihet och gör dessa skolors vara eller icke vara till en demokratifråga. Ett sådant argument i bästa fal kan tolkas som vuxnas kärlek till sina religioner och ideologier och trampar på barnens rättigheter som en individ. För mig är existensen av religiösa friskolor obefogad i ett sekulärt samhälle med den enkla förklaringen att de kränker barnens rättigheter. För att skydda barnen man skall respektera de rättigheter som är formulerade i många konventioner och lagar inte föräldrarnas förkärlek till sina religioner och kulturer.
Enligt skollagen ”verksamheten i skolan skall utformas i överensstämmelse med grundläggande värderingar”. Den värdegrunden innehåller bland annat respekt för allas lika värde, jämställdhet mellan könen och tolerans. I uppdraget till dagens skolor ingår också det att undervisningen ska vara saklig och allsidig. Eleverna ska förses med kunskaper som gör det möjligt för dem att begripa sin omvärld och att tänka kritiskt. I FN: s barnkonvention deklareras tydligt att ”Barnet har rätt att uttrycka sin mening i alla frågor som berör barnet” inte minst sin uppfattning om sin omvärld.
Är detta möjligt i en religiös friskola? Jag försöker utveckla ett svar på denna fråga och visa att ingen religiös friskola oavsett trosuppfattning kan uppfylla de krav som ställs i skollagen när det gäller människors lika värde, jämställdhet mellan könen, saklighet, allsidighet och utvecklandet av ett kritiskt tänkande hos barnen. Orsaken till detta är religionernas auktoritära natur inte illviljan hos huvudmannen för sådana skolor.
Alla religioner oavsett trosuppfattning bygger på en teokratisk diktatur som utgår från ett fördefinierade sanning som inte skall ifråga sättas. Att människan skall lyda guds lagar, även om man inte förstår varför, är budskapen i alla stora religioner. Detta ger inget utrymme för kritiskt tänkande.
Det finns ingen religion i världen som utgår från människan och hans lika värde. Alla religioner har den diskriminerande synen att dela in människorna i troende och icke troende, de som tror på en vis religion och de som inte gör det. Att definiera människan utifrån religiös tillhörighet hör inte till ett humant samhälle.
När det gäller religiösa friskolor, deras existens är inte för att propagera för jämställdhet och människan lika värde. De finns för att infärga utbildningens innehåll med sin tro och ideologi som i grunden är oförenligt med de värdegrund som skolsystemet skall förmedla. Kampen mellan religioner och vetenskap har en gammal historia. Mänsklighetens landsvinningar har åstadkommit stegvis sekularisering av samhället och försökt hindra religioners makt i samhälles styrning. Religiösa skolor är inte vanliga skolor som kan sträva efter demokratiska normer utan arbetar för att vinna förlorade mark i striden med vetenskapen. Skolan som ett samhälles institution har till uppgift att fostra självständiga och kritiskt tänkande individer. Den begränsande världssyn som alla religioner har i sin natur gör att religiösa friskolor kan inte öppna dörrar mot vidare horisonter för barn för sin harmoniska utveckling.
Internationella trenden efter kalla kriget slut har varit att dela upp samhällen längs kulturella, religiös och etniska gränser. Att definiera människor med religiös, etnisk, och kulturell tillhörighet har blivit en mode fråga. Denna trend har gett utrymme för legitimitet till religiösa och etniska skolor. I moderna Sverige ser vi hur religiösa friskolor blomstrar upp i samklang med den internationella trenden. Sveriges statsmakt genom att låta barnen sättas i religiösa friskolor ger utrymme för förtryckande traditioner i mångkultur och religionsfrihetens namn. Barnet har varken religion eller tradition och fördomar. Han eller hon föds utan hänsyn till sin önskan i en viss familj med en särskild kulturell och religiös bakgrund. Samhället är förpliktigat att skydda barnet från negativa följderna av familjens traditioner. Barn är inte familjens ägodel utan är en medborgare med grundläggande rättigheter som måste respekteras.
Religiösa friskolor är en produkt av den oheliga alliansen mellan religiösa institutioner och nyliberala trender mot barnens universella rättigheter. Samhället måste försvara barnens rätt till en saklig och allsidig undervisning och inte tillåta att barnen indoktrineras i religiösa dogmer.
I ett sekulärt samhälle är inte acceptabelt att sätta religiös indoktrinering i system genom att tillåta konfessionella skolor. Stäng religiösa skolor låt barnen tänka fritt.